Vi har alla hört dem. De där skämten som är så torra, förutsägbara och simpla att de knappt ens borde få oss att reagera. Men ändå, trots att vi vet att de är dåliga, kan vi inte låta bli att le, sucka och ibland till och med brista ut i skratt.
Så vad är det egentligen som gör att dåliga skämt fungerar? Och varför älskar vi att hata dem?
1. Förväntningar och överraskning – även om vi ser det komma
Bra humor bygger ofta på att vi blir överraskade av poängen, men dåliga skämt fungerar nästan tvärtom. Vi vet exakt vart det är på väg, ändå känns det på något sätt roligt när vi hör poängen.
Exempel:
– Vad sa den ena väggen till den andra?
– Vi möts i hörnet.
Det är ett skämt som nästan är för uppenbart, men just den enkla poängen är det som får oss att sucka och le. Det handlar om att vi ser det komma, men ändå uppskattar leveransen.
2. Vi skrattar för att det är så dåligt
När någon drar ett extremt dåligt skämt blir det inte roligt på grund av själva poängen, utan för att det är så löjligt att någon ens drog det.
Det är därför pappaskämt är så effektiva. De är oftast usla, men de är levererade med en sån självsäkerhet att vi inte kan låta bli att reagera.
Exempel:
– Vad kan man göra om man har mycket garn och det är kallt ute?
– Sticka utomlands.
Vi vet att det är uruselt, men just därför skrattar vi ändå.
3. Skapa gemenskap – “alla är med på det”
Dåliga skämt fungerar ofta som en social grej. När någon drar torra skämt blir reaktionen lika viktig som själva skämtet. Man suckar, skrattar ironiskt eller skakar på huvudet, och alla i rummet delar samma känsla.
Det är därför ordvitsar fungerar så bra i sociala sammanhang. När någon slänger ur sig en riktigt kass ordlek skapas en gemenskap där alla kollektivt kan skratta – inte nödvändigtvis åt skämtet, utan åt situationen.
4. Nostalgi – vi minns skämt från barndomen
Många av de sämsta skämten är så gamla att vi hört dem sedan vi var barn. De har fastnat i vårt minne, och när vi hör dem igen får vi en liten nostalgikänsla.
Exempel:
Det är tanken som räknas, sa bilisten när han fick bensinstopp.
Hade vi hört skämtet för första gången som vuxna hade vi troligtvis inte skrattat alls. Men eftersom vi minns det från barndomen får vi en liten känsla av värme, även om vi inte tycker att det är roligt på riktigt.
5. De är ofarliga – alla kan vara med
Dåliga skämt är universella. De är sällan elaka, sarkastiska eller kontroversiella, vilket gör att de fungerar i nästan alla sammanhang.
Oavsett om du är på jobbet, vid middagsbordet eller på en fest, kan du dra ett dåligt skämt utan att behöva oroa dig för att någon ska bli stött. Och just därför är det så många som använder dem – de fungerar alltid, även när de är kassa.
Slutsats – vi älskar att hata dem
Dåliga skämt är en del av vår humoristiska kultur. Vi skrattar inte nödvändigtvis för att de är bra, utan för att de är så dåliga att vi inte kan låta bli.
Så nästa gång någon drar en riktigt torr ordvits och du känner att du vill sucka högt – gör det. Det är en del av charmen.